Hjorthägnet

Hjortuppfödning

Hjortuppfödning i hägn har långa anor. Redan när Carl von Linné besökte Söderåsen på sin skånska resa beskriver han bland annat Wrams Gunnarstorps hjorthägn.

Dovhjort som vi har i vårt hägn och som finns i stora mängder frilevande här på Söderåsen, kom till Skandinavien redan med vikingarna som påträffade dessa djur på sina resor. Ursprungligen är de ifrån Mesopotamien eller nuvarande Irak. Även om dovhjort är en införd art i den svenska faunan så efter mer än ett halvt millennium här så får man betrakta dovhjorten som en art som verkligen har anpassat sig och hör hemma i den svenska naturen.

Vårt vilthägn är ungefär 40 hektar stort med både skog och öppen mark samt naturliga källor och här lever i nuläget ca 200 dovhjortar och några mufflonfår. Dovhjorten är en gräsätare och ett flockdjur. Vidare är de väldigt lokaltrogna vilket gör att de inte har behov av att ha så stora områden att röra sig på som till exempel älg eller rådjur och därmed är de väl lämpade att hållas i hägn. Ifall en hjort lyckas rymma ut ifrån hägnet stannar de typiskt i närheten och försöker ta sig in igen.

Vår strävan är att djuren ska kunna leva så likt en vild hjort som möjligt. Det är ingen domesticerad art så detta tycker vi bäst tillgodoser deras behov. Därför levandehanterar vi inte våra hjortar, det är vilda djur och de blir väldigt stressade vid närmre kontakt. Skulle vi märka att en hjort verkar sjuk och inte hänger med flocken avlivas den på håll med jaktskott. Det medför vissa svårigheter att de är vilda just när det gäller att hålla koll på enskilda individers hälsa så liksom i det vilda är en viss dödlighet är oundvikligt. Det händer även att nyfödda kalvar tas av rovfåglar eller av rävar som gräver sig under stängslet. Ur ett djurvälfärdsperspektiv så resonerar vi som så att vi gör vårt yttersta för att ge hjortarna bra förutsättningar i hägnet och de har en väldig frihet att tillgodose alla sina naturliga behov på ett sätt som tamdjur typiskt inte har. Detta är helt klart ett etiskt resonemang som man kan diskutera och där åsikterna varierar.

Stödutfodring sker typiskt under perioden oktober-april och består av gräsensilage och helsädsensilage,  kvistbete från lövträdstoppar samt vid behov tex vid extra hårda vintrar, ger vi även kraftfoder som komplement till de yngre djuren. Under sommarhalvåret är det naturligt bete som gäller men exempelvis sommaren 2018 gjorde torkan det nödvändigt med stödutfodring.

Avlivning sker med jaktskott i hägnet för att minimera stress och även undvika levande transporter. Detta tar tid och ställer stora krav på den som skjuter både vad det gäller uppträdande mot djuren och förmågan att vara en god skytt. Vi säljer inte jakt på våra hjortar till betalande jägare. Med hänsyn till djuren sker inte slakt året runt då vi av djurskyddsskäl inte vill skjuta högdräktiga hindar, hindar med unga kalvar samt skapa oro under kalvning eller brunst.